Rambo löper amok i Vadstena?

Idag när jag slog upp Corren kunde jag läsa om Vadstenas egna superskurk, den snart legendariska Machete-mannen.
Internetversionen av artikeln finns här, tyvärr är den inte lika informativ som den i tidningen, och dessutom förekommer inte namnet Machete-mannen. (I tidningen står det till och med i titeln!)

Nu är frågan, vem är Machete-mannen, och var kommer han att slå till härnäst?

Faderskomplex

Hur mycket är arv, och hur mycket är miljö, när det kommer till personligheten?
Jag har alltid hävdat att det är mycket miljö, och lite arv, men jag börjar undra.
Jag letade igenom pappas gamla kassettband för någon dag sedan, och hittade ett antal bisarra företeelser. Det var allt från vissa kassettbands utseenden till musiken på dem till små lappar gömda bakom banden.
Efter att ha lyssnat på och läst igenom allt kan jag konstatera att pappa och jag har en massa likheter som jag inte kände till. Pappa har ju berättat om större händelser han var med om under 70- och 80-talen, men aldrig gått in något närmare på sina egna karaktärsdrag under den tiden. Mycket av det jag upptäckte är inget jag förknippar med pappa, utan snarare med mig själv.
Så här sitter jag alltså med en del karaktärsdrag min pappa hade för 20-30 år sedan, och som inte visat sig de senaste 18 åren. Det får mig att fundera. Har pappa så som han är nu påverkat mig så att jag liknar någon som han var, eller är det så att fler saker än jag trodde sitter i generna?
Det verkar som om vi ärver mer än jag tidigare trott. Det innebär förvisso att vi inte väljer så mycket som vi hoppats, att våra karaktärsdrag ges till oss, men även om vi inte kan välja våra karaktärsdrag, kan vi välja vilka delar av karaktären vi släpper fram. Det är trots allt det som gör personen.

About the Force

Nedan följer ett antal visdomsord från ett av de ondaste genier världen skådat: Darth Vader. Det går att lyssna på alla citat här, under avdelningen The Force.
If you only knew the power of the dark side.

Don't underestimate the Force.

You don't know the power of the Dark Side.

You underestimate the power of the Dark Side.

Give yourself to the Dark Side.

The ability to destroy a planet is insignificant next to the power of the Force.

Don't underestimate the Force.

Såhär glad blir jag när jag gjort latinläxan

"Detta med analys av böjningsformer och syntaktiska konstruktioner är något som många studenter och andra brukar bäva inför när de konfronteras med texter på något lagom dött tungomål. Man minns hur Stig Järrels sadistiske latinlärare Caligula med diabolisk njutning plågar sina latinstudenter med sådant i filmen Hets (1944), och för många kan >>formexercisen<< verkligen framstå som ett svåröverstigligt hinder. Ändå vill jag här slå ett slag för böjningsmönstrens älda konst.
Att riktigt förstå en alldeles särskilt invecklad och elegant böjningsform kan faktiskt vara en nästan oanständig njutning. Just ögonblicket när man inser att ordet man har framför sig är en första personen dualis prekativ av kausativstammen av en viss verbrot (eller vad det nu kan röra sig om) kan fylla en människa (åtminstone mig) med fullständigt äkta glädje."

Ola Wikander i introduktionen till I döda språks sällskap


Jag sade en gång till min kusin att om jag någonsin bestämmer mig för att bli tyskalärare så måste hon döda mig, eftersom ett liv som tyskalärare innebär ett liv av grammatik, vilket inte är ett liv.
Senare började jag inse att grammatiken i tyskan inte alls är så jobbig, utan snarare avslappnande, att grammatiken ligger i någon gråzon som varken är jobbig eller rolig.
Sedan började jag läsa latin.
Mitt liv har börjat kretsa kring grammatik, och jag har insett att ett liv fullt av grammatik inte alls är ett fruktansvärt icke-liv, utan ett berikat liv. Varje text, varje samtal är utöver det uppenbara även ett tillfälle att lägga märke till grammatiken. Den är som en extra beståndsdel som kan göra till och med det tråkigaste tal något mer spännande.
Första gången jag läste I döda språks sällskap förstod jag inte riktigt vad Ola Wikander menade när han skrev om kärleken till grammatiken. När jag läser det igen förstår jag allt; varje ord. Utom möjligtvis beskrivningen av latinläraren som en sadist. Min egen latinlärare är långt ifrån en sadist, han är snarare solskenet efter regnet. Det är han som har fått mig att inse hur fantstisk grammatiken verkligen är.
Han har sagt, vid flera tillfällen, att när man översätter latin är det som terapi. Jag brukar alltid skratta lite när han säger det. Det innebär inte att jag inte håller med.

Ett vinnande inlägg

The Secret of Power

Awesome and absolute power - something mankind has wished to acquire for centuries. I too wish to posses this ultimate power, and the way to go about it is to become ruler of the universe. But therein lies my greatest problem, for how does one become ruler of the universe?
Firstly, I would have to decide whether I want to be a well-liked and celebrated leader, or a horrifying dictator of evil. I choose the latter, since that would be so much more fun.
Secondly, I would have to begin carefully, for instance becoming a politician or owner of a corporation. Then I could expand my corporation or my political power to a global level. But to become a politician or head of a corporation is not easy. It requires hard work, people supporting you and a lot of money. These things are not given to you, but they are not impossible to obtain.
But even if I did succeed in overcoming the first to problems I would still have a third; as soon as your power starts to grow, people will become jealous and frightened and turn against you. I would therefore have to fend off any resistance, preferebly by killing the people behind it. First after that can I truly say that I am the ruler of the universe, and that I have acquired the awesome power I desire.

Uppgiften var att skriva ett tävlingsinlägg om sin hemliga ambition. Antingen har jag ingen hemlig ambition, eller så är den så hemlig att jag inte vet om den själv. Hur som helst så improviserade jag lite, och mitt bidrag blev tydligen mest omtyckt.