Ett vinnande inlägg

The Secret of Power

Awesome and absolute power - something mankind has wished to acquire for centuries. I too wish to posses this ultimate power, and the way to go about it is to become ruler of the universe. But therein lies my greatest problem, for how does one become ruler of the universe?
Firstly, I would have to decide whether I want to be a well-liked and celebrated leader, or a horrifying dictator of evil. I choose the latter, since that would be so much more fun.
Secondly, I would have to begin carefully, for instance becoming a politician or owner of a corporation. Then I could expand my corporation or my political power to a global level. But to become a politician or head of a corporation is not easy. It requires hard work, people supporting you and a lot of money. These things are not given to you, but they are not impossible to obtain.
But even if I did succeed in overcoming the first to problems I would still have a third; as soon as your power starts to grow, people will become jealous and frightened and turn against you. I would therefore have to fend off any resistance, preferebly by killing the people behind it. First after that can I truly say that I am the ruler of the universe, and that I have acquired the awesome power I desire.

Uppgiften var att skriva ett tävlingsinlägg om sin hemliga ambition. Antingen har jag ingen hemlig ambition, eller så är den så hemlig att jag inte vet om den själv. Hur som helst så improviserade jag lite, och mitt bidrag blev tydligen mest omtyckt.

Varat av en böld

Vi hade en skrivuppgift på svenskan, som resulterade i att jag skrev vad min lärare kallade för "en äcklig och fyndig liten historia":

”Åh, den är så äcklig!”, skrek pojken på vars arm den lilla bölden satt. Hela morgonen hade den blivit petad på och fått höra hur äcklig den var, och den lilla bölden började bli riktigt trött på det. Tyvärr verkade det inte bli bättre, för nu hade även mamman fått syn på bölden, och efter att ha skrikit i några minuter sprang hon för att hämta doktorn. ”Perfekt, doktorn!” tänkte den lilla bölden syrligt, ”Jag som precis tänkte att jag vill ha några extra blåmärken.”

Pojken hade nu gått över till att jämra sig över vad han kallade sitt ”fruktansvärda tillstånd”, och tycktes inte vara benägen att sluta. Den lilla bölden började bli mycket irriterad på pojken nu. Utöver blåmärkena började bölden också få huvudvärk. Hur bölder, eller något utan huvud, kan få huvudvärk är något jag inte vet, men just den här bölden var en mycket speciell böld, och den kände det som att den höll på att få huvudvärk.

Tillslut kom mamman tillbaka, och doktorn hade hon med sig. Doktorn bar på en stor, svart väska, vars innehåll var okänt för bölden. Bölden blev mycket nyfiken på vad som kunde finnas däri, och glömde nästan bort sin huvudvärk.
Doktorn hängde av sig sin rock och ställde ifrån sig sin väska, och gick sedan fram till pojken. ”Hej på dig min näpna lilla vän.” sade doktorn och log när han fick syn på den lilla bölden. ”Äntligen en vänlig själ i denna hårda värld!” tänkte bölden lättat.
Doktorn tog tag i pojkens arm och undersökte försiktigt bölden. Den lilla bölden förundrades över hur trevligt det kändes att bli undersökt; den hade varit rädd att det skulle göra ont som när pojken petade. Men doktorn var varlig, och om den lilla bölden hade haft läppar skulle där ha funnits ett stort leende.

När doktorn var klar med undersökningen öppnade han sin väska och plockade fram en skalpell. ”Åh, den snälla doktorn ska skära loss armen som jag sitter på och ta med mig hem, så att jag kommer bort från den elaka pojken.” tänkte den lilla bölden glatt när han såg skalpellen, ”Vilken tur jag har!”

Doktorn tog ånyo tag i pojkens arm och sade: ”Sitt nu riktigt still och var en duktig pojke, så ska du få en klubba när jag är färdig.” Pojken svarade inte, men satt alldeles stilla, precis som doktorn hade sagt. ”Ja! Ja! Nu snart blir jag fri!” tänkte både bölden och pojken, och detta var den första och enda tanke de båda delade.

Tyvärr gick det sig inte som bölden ville. Doktorn tog sin skalpell och skar bölden mitt itu, och det sista den lilla bölden tänkte innan dess korta liv abrupt tog slut ekade genom århundraden, liksom ord av de stora filosoferna: ”Att vara eller inte vara, det är frågan.”

Det individualistiska manifestet

Det här är ett svar på: http://derkohlkopf.blogg.se/2009/april/feminism-pa-fem-minuter.html

Jämställdhet får vi den dagen då det inte gör något att bara flickbebisar har rosa mössa. Jämställdhet får vi den dagen då män får vara män och kvinnor får vara kvinnor utan att någon bryr sig, utan att någon ställer sig upp och talar om könsroller i samhället.
Jämställdhet får vi den dagen då vi slutar generalisera och börjar individualisera, när vi slutar döma människor efter stereotyper, och framförallt slutar ge oss själva en mental klapp på axeln varje gång vi inte dömer någon efter en stereotyp.

Lösningen på problemet är inte alls feminism, utan individualism. Anledningen till att Sverige är ett av de land som är mest jämställt i världen är inte att vi tar hänsyn till kvinnor, så mycket som att vi är fruktansvärt egocentriska.

Sverige är individualismens förlovade land, där egocentrismen flödar liksom sprit på 50-årsfester. Den själviska människan är jämställdhetens pionjär, som helt för sin egen skull bygger ett bättre samhälle för alla.

Tacktal till våren

O, disciplin!
O, studielust!
Tack för att du ånyo infunnit dig
och ännu en gång
fyller min hjärna med
varmt ludd

...nej, vänta.

Dulcissime rerum

Kan det finnas flera "världens raraste människa"? Jag har alltid tänkt mig att det bara finns en, det är ju det "världens" är till för, men nu börjar jag undra. Tänk om det finns fler världens raraste människa(or), ungefär som en delad förstaplats vid tävlingar. Vad gör man då?
Jag tror att det finns tre världens underbaraste människa, men jag är inte säker. Växlingen vinter/vår gör mig alltid kollrig.
Plus minus.